Stora förändringar för den svenske revisorn

I EU:s bolagsrättsliga direktiv regleras bland annat formerna för de europeiska företagens finansiella rapportering, gränserna för vilka företag som är skyldiga att ha revision, vilka företag som ska upprätta koncernredovisning med mera.

Reglerna i direktiven är så kallade minimikrav vilket innebär att det finns utrymme för de enskilda medlemsländerna att komplettera direktiven med egna regler. Vissa direktiv ger möjlighet till undantag för vissa typer av företag. Ett exempel på detta är fjärde bolagsdirektivets möjligheter till undantag för mindre företag vad gäller krav på upplysningar i årsredovisningen.

Direktivet ligger till grund för den svenska årsredovisningslagen (ÅRL) och när denna antogs angav direktivet ett icke oväsentlig antal möjligheter till undantag för mindre företag. Dessa beaktades inte med hänvisning till vikten av att informationskraven i allt väsentligt skulle vara lika för alla företag, oavsett storlek.

Årsredovisningslagen är ett bra exempel på hur Sverige, i stället för att tillämpa minimireglerna, under årens lopp ökat på lagkraven genom främst politisk reglering (upplysningskrav om könsfördelning, sjukfrånvaro med mera). Fenomenet kallas för «goldplating» och är uppmärksammat av EU-kommissionen som ett hinder i det pågående förenklingsarbetet.

Representanter för näringsdepartementet har vid ett flertal tillfällen de senaste åren uttryckt en vilja om att den svenska förenklingsprocessen ska ske inom ramen för minimiregleringen, men att döma av remissvaren för etapp 1 av utredningen om revisorer och revision, förefaller det som att vi har svårt att släppa den svenska traditionen av «goldplating».

Menar den svenska regeringen allvar med sin målsättning om minimireglering bör de snegla på Holland som i detta sammanhang ofta framhålls som ett föregångsland. Holländarna har i sin lagstiftning en regel som innebär att om den holländska lagstiftningen i något sammanhang ställer mer långtgående krav än EU:s minimireglering, är det EU:s regler som ska gälla.

Tidsaxel här brevid visar hur de olika utredningarna står i förhållande till varandra i tid samt i viss mån hur de kommer att påverkas av varandra. EU:s förenklingsprocess av fjärde och sjunde bolagsdirektiven (Simplifikation of 4:th and 7:th Company Law Directives) som är en del i arbete med att stärka de europeiska företagens konkurrenskraft, påbörjades i december 2006 och ska vara klar senast 2012. Direktiven, som antogs runt 1980, anses förlegade och omoderna varför de nu ska skrivas om och tidsanpassas. I detta arbete ses bland annat gränsvärdena över för vilka företag som framöver ska tillämpa direktiven. Kommissionen har tillsatt en särskild arbetsgrupp (Stoiber-gruppen) för detta avseende och gruppen har bland annat lämnat förslag om definition av «micro-företag» vilka föreslås undantas från kravet att tillämpa det 4:e direktivet. Vilket skulle ge medlemsländer rätt att undanta vissa företag från kravet att offentliggöra sin finansiella rapportering. Stoiber-gruppens samlade förslag beräknas ge besparingar på uppemot 5,6 miljarder euro.

Det svenska förenklingsarbetet sker i samma syfte, dvs. företagens konkurrenskraft ska stärkas. Näringsminister Maud Olofsson har låtit den statliga myndigheten Tillväxtverket (f.d Nutek) beräknad de samlade kostnaderna för de svenska bolagens administrativa bördor och dessa beräknas uppgå till 100 miljarder kronor per år.

De samlade förenklingsåtgärderna ska alltså minska företagens administrativa kostnader med 25 miljarder kronor (25 procent). Till skillnad från EU:s förenklingsprocess, som pågår tom 2012, ska den svenska vara färdig våren 2010.

Utredningen om revisorer och revision är den utredning som anges ge de största besparingarna, nämligen ca 6 miljarder kronor per år (=samlade revisionsarvoden för de företag som undantas från revisionsplikt). Besparingar som ska användas till att stärka de svenska företagens konkurrenskraft. Men är det så enkelt? Frigörs verkligen så mycket pengar hos de svenska företagen genom att revisionsplikten slopas?

Nej, i allt väsentligt kommer det inte att sparas några pengar (enligt en undersökning från Econ Pöyrö - 2007-092). Företagens transaktionskostnader kommer att kvarstå, det handlar mer om att företagen själva måste fatta beslut om hur förtroende ska skapas samt var kostnaderna för detta arbete ska hamna.

Kvalitet kostar alltid och i den finansiella situation som vi befinner oss i för närvarande kommer ingen att vara beredd att sänka kvalitetskraven på företagens finansiella rapportering. Tvärtom kommer marknaden sannolikt att öka kraven på insikt i företagens verksamhet framöver, stora som små. Allt i avsikt att säkerställa förtroendet för företagens transaktioner.

Utredningen om enklare aktiebolag har bland annat föreslagit att lägsta aktiekapital i privata aktiebolag ska sänkas från 100 000 kronor till 50 000 kronor. Den svenska regeringen har mot bakgrund av EU:s förslag om ett Europabolag, föreslagit ytterligare sänkning till en krona.

Min bedömning är att marknaden snabbt kommer att anpassa sig till den föreslagna gränsen för aktiekapital som i praktiken innebär att kraven på eget kapital i privata aktiebolag kommer att regleras efter marknadens riskbedömning. Även i detta sammanhang handlar det om att företagen själva måste bedöma hur de skapar förtroende för sin verksamhet.

En utredning som verkligen levererar påtagliga förenklingsförslag är utredningen om enklare redovisning. Ett stort antal upplysningskrav föreslås utmönstras ur årsredovisningslagen (ÅRL) och dessutom föreslås ett antal handgripliga förenklingar inom redovisningslagstiftningen.

Sent om sidor har utredningen om sambandet mellan redovisning och beskattning (SamRob) avslutats. Utredningen lämnar förslag på hur sambandet ska åtskiljas vilket bedöms medföra förenklingar för de minsta företagen medan det kan innebära visst merarbete ju större företagen är. Flertalet av experterna som medverkat i utredningsarbete är dock kritiska till förslaget.

Nu måste vi ställa oss frågan; kommer företagen, till följd av ovanstående utredningar/processer, att uppleva några direkta förenklingar och framförallt, kommer de att spara några pengar? Jag är av den bestämda uppfattningen att ytterst få företag kommer att uppleva några direkta förenklingar genom de nu föreslagna förändringarna och de kommer definitivt inte att spara några pengar!

Det handlar varken om förenklingar eller besparingar utan om hur företagen framöver ska skapa förtroende på marknaden. Hädanefter måste de själva ta ställning till frågor som tidigare varit givna. Hur stort aktiekapital behövs, hur mycket information ska lämnas i årsredovisningarna, ska företaget revideras?

Om inte, hur stora merkostnader uppkommer till följd av alternativa kvalitetssäkringskostnader/riskkostnader? Hur reagera befintliga affärskontakter på de beslut som tas till följd av de förslagna möjligheterna?

Jag är ytterst tveksam till att företagen i allmänhet är medvetna om det ansvar som följer med förslagen.

Hur påverkas då den svenska revisionsbranschen av de föreslagna förändringarna? Förslagen ger branschen stora möjligheter att anpassa tjänsteutbudet efter kundernas faktiska behov. Härigenom skapas bättre förutsättningar att få en ökad förståelse för revisorns arbete och därigenom få en ökad upplevd kundnytta. Revisorernas kunskap och erfarenhet kommer att bli en viktig faktor när företagen ska anpassa sina rutiner efter de nya regelverken.

Med de föreslagna förändringarna följer en ökad efterfrågan på nya tjänster och produkter. Revisorerna måste efterhand erbjuda marknaden flera alternativ till de traditionella rapporteringsformerna (revisionsberättelsen) vilket måste föregås av en omfattande utbildnings-/informationsprocess gentemot såväl revisionskunder som dess intressenter. Det gäller till exempel att tydliggöra skillnaderna mellan revision och review i syfte att få «beställaren» att förstå de olika graderna av säkerhet i respektive rapporteringsform.

FAR SRS kommer under hösten 2009 att presentera «Revisorns verktygslåda» som en del i denna process. Verktygslådans innehåll kommer att innehålla ett antal internationella standarder som hittills, till följd av revisionsplikten, använts i mycket begränsad omfattning. Revisorerna kommer att få tillfällen att träffas och diskutera hur dessa standarder förhåller sig till varandra. Parallellt med detta kommer FAR SRS att inleda en «Folkbildningskampanj» i syfte att informera marknaden om dels innebörden/värdet av revision men kanske framförallt även om branschens alternativa tjänster.

Som beskrivits ovan är det störst fokus på förenklingsförslagen gällande revision, redovisning samt aktiebolagsrättsliga frågor. Respektive utredningsförslag bereds för tillfället av den svenska regeringen och vi förväntar oss att lagförslagen kommer att färdigställas efterhand med början vid årsskiftet 2009-2010. Under tiden sker ett omfattande omställningsarbete inom de svenska revisionsbyråerna. FAR SRS har sedan början av 2007 arbetat för att informera och på olika sätt bistå revisorerna i detta arbete. Framöver kan inte den svenska revisorn planera sin verksamhet utifrån ett lagstadgat krav på revision utan måste sätta större fokus på kundernas förväntningar och behov.